För Anton Tyulenev har datorer, spel och design alltid legat honom varmt om hjärtat. Och efter att bland annat ha arbetat på en av Rysslands mest framgångsrika designbyråer, så ställde han upp i en designtävling på nätet - en tävling som visade sig leda till nya möten, en ny karriär och framförallt; känslan av att få skapa något personligt som han brinner för av hela sitt hjärta.

Hej Anton! Vem är du?

- Jag är produktdesigner på Avionero och även - tillsammans med Lars Kristensson - medgrundare till företaget. Jag föddes i en liten stad utanför Moskva. Där bodde jag tillsammans med min familj fram till att jag var 15 år, då vi flyttade till Bisjkek - huvudstaden i Kirgizistan där min mamma ursprungligen kommer ifrån. Kirgizistan är litet, men det är ett fantastiskt land i Centralasien med vacker natur av sjöar och höga berg, och det är verkligen värt ett besök om du frågar mig. Jag bodde kvar i Bisjkek i tio år, men 2011 flyttade jag till Boston i USA där jag bodde i ett år innan jag återvände till Moskva igen - och det är här jag bor nu.

Hur ser din bakgrund ut?

- Ända sedan jag var liten så har jag fascinerats av datorspel och redan när jag var sex eller sju år gammal så fick jag min första PC, och där och då blev jag helt förlorad till den elektroniska världen. Och under tiden som jag satt och spelade så började tankarna om att skapa egna spel växa fram. Jag började så smått lära mig programmera och jag använde mig av QBasic för att skapa enklare spel och till slut så bestämde jag mig för att det var spelutvecklare jag ville bli. Jag påbörjade en universitetsutbildning i Bisjkek, men under mitt andra år på utbildningen så försvann plötsligt mitt intresse för spelutveckling. Detta för att jag helt enkelt kom till insikten att skapa spel var en långdragen process som pågår många år innan man kan se resultat av sitt arbete och jag, som tycker om att se snabba resultat, bestämde mig därför för att byta mitt fokus, och valde istället att utbilda mig inom webbutveckling. Efter detta blev jag HTML-CSS-killen som folk vände sig till när de ville förverkliga sina Photoshop-mockups till hemsidor. Till slut tröttnade jag på att förverkliga andras, i min mening, dåliga visioner och jag insåg snart att jag faktiskt skulle kunna designa mycket av materialet bättre själv.

Till slut tröttnade jag på att förverkliga andras, i min mening, dåliga visioner och jag insåg snart att jag faktiskt skulle kunna designa mycket av materialet bättre själv.

När och hur bestämde du dig för att bli en UX-designer?

- Jag bytte alltså riktning och gav mig in i designvärlden. Men vid den här tidpunkten var titeln “UX-designer” inte direkt något som man använde, så jag kallade mig då istället för webbdesigner. Jag gjorde en hel del frilansarbete och arbetade på ett par olika agenturer i Bisjkek. Dessutom så var jag med i en del designtävlingar som jag också vann. Jag fick till och med göra designen till presidentens officiella hemsida, men den blev dock kortlivad då den togs ned ganska fort efter revolutionen som skedde i landet 2010. Men det är en helt annan historia…

Jag fick till och med göra designen till presidentens officiella hemsida…

Efter ett tag så fick jag ett erbjudande om ett arbete i Boston som jag hoppade på. Tiden i Boston var väldigt viktig och värdefull för mig - jag växte nämligen otroligt mycket och jag fick nya insikter i hur jag skulle, och ville, gå vidare i min karriär. Men efter ett år i Boston så fick jag ett jobberbjudande från en av Rysslands största och mest kända designagenturer: Art. Lebedev studio. Det var en fantastisk möjlighet och jag arbetade där i tre år innan jag träffade Lars och historien om Avionero tog sin början.

Hur gick det till när du och Lars möttes?

- Under min tid på Art. Lebedev studio så reste jag väldigt mycket och under ett år besökte jag närmare femton olika länder - något som krävde en hel del research-tid från min sida. När man är ute och reser så pass mycket så måste man ju hitta billiga biljetter, samtidigt som man gärna vill vara flexibel med sina datum, och man måste även hitta hotell och läsa på om landet i fråga. Varje ny resa innebar ju också att en ny flygresa behövde bokas - något som jag inte tyckte var särskilt roligt att lägga tid på. På den tiden brukade jag planera mina resor med hjälp av Google Spreadsheet där jag samlade all information om olika flyg - ett arbete som ibland kunde ta flera dagar, och det kändes som ett väldigt slöseri med tid…

På Art. Lebedev studio hade vi ett motto som löd: “Om du ser något som inte fungerar - lös det”. Och för mig var det flygsök-aspekten som inte fungerade.I samma veva så snubblade jag över en designtävling på 99designs - som handlade om just flygsöksajter. Där och då tänkte jag att detta kanske kunde vara min chans att lösa något det som jag faktiskt ansåg inte fungerade. Jag tog alla idéer jag hade och förvandlade dem till olika, och något galna, designförslag för att försöka visa på en ny väg att gå gällande just flygsöksajter. Så jag anmälde mig till tävlingen.

På Art. Lebedev studio hade vi ett motto som löd: “Om du ser något som inte fungerar - lös det”. Och för mig var det flygsök-aspekten som inte fungerade.

Plötsligt så uppmärksammade den som höll i tävlingen mitt bidrag och förvånansvärt nog så fick jag otroligt användbar feedback på mina idéer. Istället för att enbart lägga vikt på, och påpeka, kosmetiska förändringar - som att byta färg på en knapp eller flytta en text längre åt sidan - så uppstod det snarare en diskussion där vi bollade olika problem och aspekter kring användarvänlighet. Och just där och då, under tävlingens gång, så kom vi tillsammans fram till nya idéer och lösningar. Personen jag diskuterade med var alltså Lars, och jag fick reda på att han tidigare hade arbetat som systemarkitekt på Momondo - något som var synonymt med att han kunde industrin mycket väl och jag förstod även snabbt att han var full av spännande idéer. Till slut stod jag som vinnare i designtävlingen och sedan dess har vi fortsatt att kontinuerligt diskutera och utveckla nya idéer.

Till slut stod jag som vinnare i designtävlingen och sedan dess har vi fortsatt att kontinuerligt diskutera och utveckla nya idéer.

Vad har varit det tuffaste i Avionero-projektet?

- Jag skulle nog säga att det svåraste har varit de oförutsägbara vändningarna under resans gång. Både jag och Lars var från start övertygade om att produkten bakom Avionero var bra - och framförallt behövd på marknaden - men vi visste inte hur vi skulle nå vårt mål. Flera gånger var jag nära på att ge upp, men det var just den starka tron på vår idé som gjorde att jag orkade försöka på nytt varje gång vi misslyckades. Och detta höll på ända fram till dess att vi säkrade vår första investering.

Det var också tufft att försöka få ihop alla olika UI-komponenter och användarscenarion i ett och samma flöde och interaktion, och detta har krävt mycket diskussion och tänkande. Men denna utmaning har samtidigt, för min del, varit den mest intressanta aspekten av projektet.

Om jag inte testar mina vingar och gör något galet, exempelvis som att jobba i en startup, när jag är 29 år gammal, ja - då kanske jag aldrig gör det.

Vad är det allra bästa med att arbeta med Avionero?

- För min del så tror jag att det är möjligheten att få lösa människors problem. Varje gång någon klagar över att någonting är svårt - exempelvis om det tar för lång tid att hitta ett flyg eller att ett gränssnitt är oklart - så ser jag det som en spännande utmaning och jag börjar omedelbart tänka på hur man kan lösa problemen.

Dessutom så är teamet bakom Avionero fantastiskt och jag skulle säga att de inte bara är mina kollegor - utan jag kan, utan tvekan, även kalla dem för mina vänner! Och det är något som jag tror är ganska ovanligt i många företag.

Dessutom så är teamet bakom Avionero fantastiskt och jag skulle säga att de inte bara är mina kollegor - utan jag kan, utan tvekan, kalla dem för mina vänner!

Hur ser en arbetsdag ut för dig?

- Här på kontoret i Moskva så brukar vi börja vår arbetsdag efter tolv. Det låter kanske sent, men för oss är det både praktiskt då vi slipper rusningstrafiken, och logiskt eftersom vi utvecklare ofta tenderar att jobba till sent in på natten. På morgonen brukar jag träna för att hålla huvudet klart, men nu under lanseringsperioden för betaversionen så måste jag erkänna att jag inte haft några vidare rutiner, men det ska det bli ändring på nu.

Jag försöker att dela upp mina arbetsdagar i olika delar där en del är designfokuserad, och den andra delen är “short task”-orienterad. När jag fokuserar på design, och att lösa designrelaterade problem, så är det viktigt för mig att komma in i ett bra flow och detta gör jag genom att sätta på musik i mina hörlurar och stänga ute världen runt omkring. Under de andra dagarna, när jag ska lösa en massa mindre uppgifter, så föredrar jag att använda mig utav Pomodoro-tekniken vilket innebär att man delar upp dagen i små sektioner om 25 minuter. Under varje intervall så försöker jag lösa en uppgift, och då vill jag helst inte bli störd. För mig är det väldigt effektivt att köra ungefär åtta till tio intervaller på en dag, och det gör också att jag ofta hinner lösa alla mina uppgifter och problem som jag har på min to-do-lista

Å andra sidan så kände jag att jag saknade möjligheten och känslan av att få skapa något personligt och något som jag verkligen brann för av hela mitt hjärta.

När jag designar så använder jag mig oftast av Sketch App + Zeplin och när jag gör animationer så brukar jag arbeta i Principle och Adobe After Effects. För att göra prototyper så använder jag mig av Invision eller Axure och för musik så använder jag Spotify eller Soundcloud. Självfallet använder jag mig även av den gamla hederliga metoden papper och penna. Det är fantastiskt hur strukturerade och tydliga saker kan bli för mig när jag skriver ned för hand.

På jobbet tycker jag också om att diskutera med våra Front-end-utvecklare Daniil och Ruslan. De är även fantastiskt duktiga designers - bättre än “riktiga” designers om du frågar mig. De har nämligen förmågan att se designproblem med en gång och de kan lösa oförutsägbara problem som dyker upp. Det är också väldigt kul att få se hur produkten förändras - inte bara i våra mockups, utan även på själva sajten.

Någon gång då och då möter vi upp Lars, antingen i Malmö eller här i Moskva, för att brainstorma. Dessa sessioner brukar pågå i ett par dagar, och därefter är min to-do-lista full ett bra tag framöver.

Tack Anton!